Har du åkt till Kappelshamn på kvällen och sett den stadslika formationen av lysande lampor på andra sidan viken? De flesta av lamporna hör till KPAB. Det är ett i stenperspektiv ungt företag som sedan 1989 tillverkat bränd kalk. KPAB har 14 fast anställda, plus vikarier och underleverantörer.
Man köper färdig, krossad kalksten av Nordkalk. Stenen kontrolleras noga under flera steg: innan de börjar bryta tas prover, efter att stenen krossats tas ytterligare prover och sedan gör KPAB egna analyser innan kalkstenen bränns i kalkugn. Skulle det t ex finnas kisel i kalken kan det smälta och täppa till i kalkugnen. Man har tillstånd att bränna 150 tusen ton per år. Den brända kalken lagras i stora silos som syns från andra sidan viken.
Alla produkter skeppas ut och går till Finland, svenska fastlandet, Danmark och Frankrike. KPAB har två ägare; grannföretaget Nordkalk och det belgiska företaget Lhoist. Lhoist är världens största tillverkare av bränd kalk. De har 25 fabriker i USA och har fabriker i de flesta europeiska länder.
Energisnål produktion
Det finns olika sorters kalkugnar. En del har roterande trumma, andra har ett schakt och på KPAB har man en Merzugn med två schakt – den näst största modellen som kan producera 500 ton bränd kalk per dygn. Vitsen med att ugnen har två schakt är att produktionen blir energisnål. Man eldar med konverterad spillolja. Det finns företag som samlar in spillolja, renar, filtrerar och destillerar – slutprodukten kallas KEO och kan närmast liknas vid dieselolja. Ugnen kan också eldas med gasol - KPAB har en egen gasolhamn. Dessutom kan man elda med kolpulver, men det gör man inte idag.
Den brända kalken används som kalkputs och kalkbruk, men det största användningsområdet är rökgasrening i kolkraftverk. Bränd kalk används också inom stål-, massa-, pappers- och kemisk industri. Kommunala vattenreningsverk använder bränd kalk för att justera ph-värdet och rena dricksvatten och avlopp.
KPAB utvecklas bra, man har de lägstatillverkningskostnaderna i Europa för bränd kalk. Det beror på att produktionen är automatiserad, att råvaran ligger så nära och att de använder billigt bränsle. Man har lagt in om tillstånd att få öka produktionen. Genom att trimma utrustningen räknar man med att kunna öka till 200 tusen ton per år. VD Ola Thuresson tror att det finns kalksten av brytvärd kvalitet så att det räcker i 30-50 år.
Skriv gärna en kommentar