För oss som bor i Kappelshamn är Nordkalks anläggning på andra sidan viken en självklar del av vardagen. Vi ser de stora lastfartygen komma och gå och vi hör ljudet av stenkross som lastas. Runt 130 personer har sin försörjning av Nordkalk, varav 95 är fast anställda och ca 15 personer jobbar på företaget bredvid; KPAB.
Utveckling av stenindustri
Från början av 1600-talet till slutet av 1800-talet byggde man kalkugnar för husbehovsproduktion och industriell produktion vid varje hamn på norra Gotland. På den tiden fanns fyra exportkalkugnar längs Kappelshamnsviken. De fyra ugnarna exporterade mer kalk än vad något annat kalkbruksområde på Gotland gjorde. 1686 kan man i skeppningslistorna läsa att kalk och oläskad kalk skeppades ut till Wismar, Köpenhamn, Danzig, Bornholm, Lübeck, Stockholm och Hudiksvall.
Stor ugn
Den stora exportugnen kallades för Storugnen och platsen där den låg följaktligen för Storugns. Här finns idag Nordkalks anläggning, Storugns hamn, gård och kalkbrott. Hamnen har flyttats något norrut och har byggts om till den största stenutskeppningshamnen på Gotland.
Välbesökt hamn
1962 var den nya hamnen klar och 1963 det nya sorterverket som sedan dess fortsatt att utvecklas. Idag lastar 400 fartyg per år vid Storugns. I snitt tar varje fartyg 7,5 tusen ton, de största kanlasta 13,5 tusen ton. Omkring hälften av produktinen går till stålindustrin i Skandinavien. Nordkalk levererar även sten till sockerbruk Östersjöområdet samt till kalkbränning i Sverige, Finland och naturligtvis KPAB i Storugns. Andra leveranser går till kemisk industri, pappersindustri och miljöändamål.
Kinesiska krabbor på besök?
2002 uppmärksammades att två fiskare fick upp sammanlagt fem kinesiska ullhandskrabbor när de tog upp ålryssjor i Kappelshamnsviken. Då kunde man läsa i tidningen att krabborna kommit med barlastvatten som släpps ut vid Storugns. Det kändes väldigt exotiskt att få kinesiska besökare. Men ”gästerna” är nog inte så långväga som det kan låta. Redan för tio år sedan kom den kinesiska ullhandskrabban till hamnarna i norra Tyskland. Så de krabbor som nu har kommit till vår vik, har troligen ”bara” färdats från Tyskland. De fartyg som kommer till Storugns cirkulerar i Östersjön, möjligen går de till någon holländsk hamn ibland.
3 miljoner ton kalksten
Produktionen ligger ganska jämnt runt 3 miljoner ton per år. Man undersöker nya marknader inom miljöförbättrande verksamhet. Idag vet man att det finns duglig sten att bryta för 10 års produktion – det kan finnas mer. Det som avgör är den kemiska analysen av stenen. Stålverken vill bara ta emot sten med låg svavel och kisel.
Miljöpåverkan?
I ett område med icke brytvärd sten byggs Gotland Rings racingbana. När man slutat bryta sten vid ett brott åligger det Nordkalk att återställa miljön. Det gör man genom att slänta av, plantera skog och anlägga sjöar. Kalkproduktionen vid Storugns är en förutsättning för att stålverken runt Östersjön ska kunna drivas. Produktionen orsakar inga farliga utsläpp, men väl störningar i form av kalkdamm och buller. Man försöker hitta sätt att bygga in bullerkällorna vilket ger en trevligare ljudmiljö både för oss som bor i närheten, men också för de som faktiskt har sin arbetsplats vid Storugns. Myndighetskrav styr hur och vad man får lasta just för att begränsa bullerstörningarn
www.storugns.se
För oss som bor i Kappelshamn är Nordkalks anläggning på andra sidan viken en självklar del av vardagen. Vi ser de stora lastfartygen komma och gå och vi hör ljudet av stenkross som lastas. Runt 130 personer har sin försörjning av Nordkalk, varav 95 är fast anställda och ca 15 personer jobbar på företaget bredvid; KPAB.
Utveckling av stenindustri
Från början av 1600-talet till slutet av 1800-talet byggde man kalkugnar för husbehovsproduktion och industriell produktion vid varje hamn på norra Gotland. På den tiden fanns fyra exportkalkugnar längs Kappelshamnsviken. De fyra ugnarna exporterade mer kalk än vad något annat kalkbruksområde på Gotland gjorde. 1686 kan man i skeppningslistorna läsa att kalk och oläskad kalk skeppades ut till Wismar, Köpenhamn, Danzig, Bornholm, Lübeck, Stockholm och Hudiksvall.
Stor ugn
Den stora exportugnen kallades för Storugnen och platsen där den låg följaktligen för Storugns. Här finns idag Nordkalks anläggning, Storugns hamn, gård och kalkbrott. Hamnen har flyttats något norrut och har byggts om till den största stenutskeppningshamnen på Gotland.
Välbesökt hamn
1962 var den nya hamnen klar och 1963 det nya sorterverket som sedan dess fortsatt att utvecklas. Idag lastar 400 fartyg per år vid Storugns. I snitt tar varje fartyg 7,5 tusen ton, de största kanlasta 13,5 tusen ton. Omkring hälften av produktionen går till stålindustrin i Skandinavien. Nordkalk levererar även sten till sockerbruk Östersjöområdet samt till kalkbränning i Sverige, Finland och naturligtvis KPAB i Storugns. Andra leveranser går till kemisk industri, pappersindustri och miljöändamål.
Kinesiska krabbor på besök?
2002 uppmärksammades att två fiskare fick upp sammanlagt fem kinesiska ullhandskrabbor när de tog upp ålryssjor i Kappelshamnsviken. Då kunde man läsa i tidningen att krabborna kommit med barlastvatten som släpps ut vid Storugns. Det kändes väldigt exotiskt att få kinesiska besökare. Men ”gästerna” är nog inte så långväga som det kan låta. Redan för tio år sedan kom den kinesiska ullhandskrabban till hamnarna i norra Tyskland. Så de krabbor som nu har kommit till vår vik, har troligen ”bara” färdats från Tyskland. De fartyg som kommer till Storugns cirkulerar i Östersjön, möjligen går de till någon holländsk hamn ibland.
3 miljoner ton kalksten
Produktionen ligger ganska jämnt runt 3 miljoner ton per år. Man undersöker nya marknader inom miljöförbättrande verksamhet. Idag vet man att det finns duglig sten att bryta för 10 års produktion – det kan finnas mer. Det som avgör är den kemiska analysen av stenen. Stålverken vill bara ta emot sten med låg svavel och kisel.
Miljöpåverkan?
I ett område med icke brytvärd sten byggs Gotland Rings racingbana. När man slutat bryta sten vid ett brott åligger det Nordkalk att återställa miljön. Det gör man genom att slänta av, plantera skog och anlägga sjöar. Kalkproduktionen vid Storugns är en förutsättning för att stålverken runt Östersjön ska kunna drivas. Produktionen orsakar inga farliga utsläpp, men väl störningar i form av kalkdamm och buller. Man försöker hitta sätt att bygga in bullerkällorna vilket ger en trevligare ljudmiljö både för oss som bor i närheten, men också för de som faktiskt har sin arbetsplats vid Storugns. Myndighetskrav styr hur och vad man får lasta just för att begränsa bullerstörningarn
www.storugns.se
Skriv gärna en kommentar